Efter att ha varit på semester en vecka är jag tillbaka i ett vårvackert Stockholm. I lördags i DN läser jag om två ungdomar som berättar hur det känns att vara ung och bli vittne till misshandel eller själv vara förövare. Ungdomarna säger att de känner sig utsatta. De skulle behöva stöd och bli stärkta. På Tv igår var en dokumentär om några ungdomar i Göteborg och deras missbruk av GHB.
Min spontana första reaktion var hur dåligt ungdomarna verkade må. De hade ångest och en mycket dyster framtidstro. Det andra jag tänkte var hur tandlöst samhället verkade ta hand om dessa ungdomar och hur lite vuxna som fanns runt omkring dem.
Ungdomarna kände sig som offer, med dålig självkänsla utan att kunna påverka sin situation.
Tänk vad mycket kraft och pengar vi kunde spara om kunde ingjuta mod , självkänsla och styrka i dessa ungdomar !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar