Romariorättegången

Det är med stor sorg som jag läser att ingen vågat träda fram och vittna i Romariorättegången.
En växande grupp människor verkar inte lita på polisen, där kan man tänka på Rosengård också.
I förlängningen får vi en stor grupp av ungdomar som tar lagen i egna händer och hamnar utanför samhället. Det är en stor utmaning för oss att motverka detta.
Vi måste börja i tid.

Vi sviker ungdomarna

I dag när domen fallit i Romariorättegången så är det uppenbart att samhället sviker inte bara Romario och hans anhöriga utan alla ungdomar som inte förstår var gränserna går.
Ungdomar behöver ett engagerat stopp och få lära sig vad som är rätt och fel.
Våld ska inte löna sig i ett demokratiskt samhälle.
Vad lär vi alla dessa frustrerade, vilsna ungdomar? Vad ger vi för signaler?
Vi vuxna måste ge ungdomar engagemang, vuxennärvaro, en bra fritid, framtidstro och självkänsla. Vi måste alla satsa på ungdomar. Ungdomarna är vår framtid. Nu krävs att vi ställer upp företag, samhälle , skola och privatpersoner.

Män från Mars - kvinnor från Venus

Det är en populär titel på en bok och människor tycker om att kategorisera och dela in i fack. Men vad gör föreställningarna med oss? Vems förväntningar lever vi upp till? Vare sig flickor eller pojkar tar vara sin kapacitet idag utan särskilt i tonåren när man är osäker så blir könsrollsmönstret starkare. Då när man verkligen skulle behöva känna sig fri och pröva på nya kreativa saker så begränsas världen av förväntningar.
Även vuxna begränsar sig. För inte är män från en planet och kvinnor från en annan. Faktum är att mycket forskning visar att det är större skillnad inom könen än mellan. Men det är enklare att kategorisera, fast väldigt begränsande. Tänk om man fick träna sig i kreativitet i skolan och att tänka fritt!!

Det kanske inte var bättre förr

Det har hänt senaste tiden att jag i olika sammanhang träffat människor som jämfört föräldraskap nu mot förr och att tankar kommer fram att det var bättre förr, granntanten sade till allas barn osv. Annorlunda var det, men var det bättre? Och överallt?
Barn var ute mer utan vuxnas tillsyn och det var på gott och ont, de vuxna levde mycket för sig, de flesta barn tog sig ensamma till olika aktiviteter och var inte inskrivna i någon organiserad fritidsverksamhet. Var det fler vuxna i barns liv? Tveksamt! Kanske i några barns liv , men långt ifrån allas. Fick barnen mer närhet? Fanns det fler närvarande pappor i barns liv?
Det är lätt att glömma bort, men de oönskade graviditeterna var ett faktum och gjorde föräldraskapet mer komplicerat. Den fria aborten kom inte förrän på 70-talet.
Det verkar finnas en längtan hos många efter den självuppoffrande hemmafrun, men hur glad var hon?Det finns orsaker till att hon är borta. Nej, bort med alla idylliserande föreställningar om hur det var. Många tycker det är jobbigt med " livspusslet".
I dag tänker jag: Pappa , kom hem!

Mycket på gång

Nu händer det mycket. I morse träffade jag kontaktpersonerna från våra partnerföretag. Alla vill göra mer för att få ungdomar att avstå från våld och droger.
Mentor planerar nya aktiviteter, nya bilder, nya filmer , debattartiklar och inlägg. Supertaggad är ordet för idag!

Ungdomsbråk i Tensta mer än " pojkstreck"

Oroligheterna i Tensta i veckan förklaras i DN med att man vill ha uppmärksamhet och som " pojkstreck". Någon nämner också brist på framtidstro och tristess som orsaker. När polisen uppfattar dessa uttryck som vanliga pojkstreck är vårt samhälle illa ute. I min värld är detta ett uttryck för frustration,utanförskap, för lite att göra och för få vuxna i sin omgivning. Vårt samhälle behöver fånga upp de här ungdomarna innan de uttrycker sin frustration genom att tända eld på parkbänkar och kasta brinnande föremål mot polisen. Det som händer i Tensta är inte bara pojkstreck. De behöver någon att prata med, de behöver att vuxna tar ansvar. Om dessa unga kände positiv framtidstro, var motiverade i skolan, om de kände att det fanns något meningsfullt att göra på fritiden skulle detta inte hända.

http://www.dn.se/sthlm/ungas-vald-oroar-tenstabor-1.801344

Föräldrar är viktiga

Jag läser i tidningen att kanske ingen blir dömd i Romariorättegången och tänker på vad det får för konsekvenser för ungdomar som kände Romario och för ungdomar som kände de som utförde dådet.
Och vad det ger för signaler. Varje mord och våldsbrott är ett misslyckande- från samhällets sida och från vuxenvärlden. Vi skulle gjort något tidigare- för ungdomarna.
Och för deras föräldrar. Många av de som arbetar i skolan upplever att föräldrar abdikerar från sin föräldraroll. Att det inte finns stöd för de föräldrar som vill ha, att det måste gå så långt innan man kan få hjälp. Jag tycker man ska satsa på föräldrar- de är de viktigaste personerna för ett barn. Låt alla tonårsföräldrar som vill gå föräldrakurser! Innan är bättre än efter.

En vuxen förebild gör skillnad

Nu är det programstart igen för nya mentorpar och idag har vi utbildning för blivande mentorer. Jag ska berätta om Mentor och om den svenska skolan och hur den förändrats. En av de saker som verkligen var kul med att jobba i skolan var att få träffa alla sorters människor. En sak som var svårt var att det inte finns resurser till de elever som verkligen skulle behöva mer. Många saknar vuxna positiva förebilder. Därför är det så kul att träffa alla blivande mentorer här hos oss som vill vara en förebild åt en ungdom. En av mina främsta förebilder när jag var 14 var en av mina lärare. Jag tyckte hon var cool, tuff, glad och inspirerande. Hon hette Barbro och var min lärare i svenska.Hon såg så glad ut när hon hälsade på mig i korridoren och hon uppmuntrade mig på alla sätt.Ibland läste hon mina uppsatser högt för hela klassen. Barbro var helt klart en starkt bidragande orsak till att jag utbildade mig till svensklärare. Visst minns vi alla en viktig vuxen från vår tonårstid! Och visst skulle fler av oss kunna bli en viktig vuxen åt en tonåring!

Möten

Idag träffade jag Maria som är skolchef på Peabskolan. Det är roligt att se hur hon brinner för sitt uppdrag och fint att höra henne beskriva pedagogiken. En integrerad och engagerad undervisning i praktiken. Efter det kom Tommy Deogan , en kille som missbrukat och varit i kriminalitet , men som nu åker runt och föreläser mot våld, droger och rasism. Han ska jobba med Hugo med Team Id, ungdomar mot våld och droger inför Ung-08 festivalen.
Det är otroligt att höra honom berätta om sitt liv och hur det kom sig att han faktiskt bytte inriktning och började göra bra val. Och att han nu vill hjälpa andra. En bra dag.

Våld- flickor och pojkar

Idag var jag på föreningen för Svensk psykisk hälsa och träffade två kvinnor som arbetar med något så bra som " Föräldratelefonen", dit föräldrar kan ringa och rådgöra anonymt. Alla som arbetar där är volontärer ,men har utbildning inom området. Mellan kl 10-15 kan man ringa.
En av kvinnorna berättade att hon sett forskning som visar att 85% av de pojkar som vuxit upp i familjer där pappa misshandlar mamma själva tar till våld. Vad gör vi åt det? När ska barn ses som " riktiga människor" och tas på allvar?Vad händer med flickorna? Vi vet att flickors psykiska ohälsa har ökat. När ska vi börja hjälpas åt alla och förstå att förebyggande arbete lönar sig? Vakna alla!

Idag tänker jag mycket på Romariorättegången. Hur kan det gå så långt? Hur länge har människor runt omkring sett att det här kommer inte gå vägen?Vad har dessa pojkar fått för stöd? När ska vi inse att det lönar sig att förebygga?
Bygg ut skolhälsovården på alla skolor! Ungdomar behöver icke kommersiella alternativ i fritidsaktiviteter, musik, teater, datorer - ungdomar är olika och behöver alternativ. Samhället måste satsa på fritidsaktiviteter för ungdomar.
Vilket samhälle vill du leva? Vilket samhälle vill vi att våra barn ska leva i? Nu måste vi kraftsamla mot våldet! Vi måste hjälpas åt! Idag är jag upprörd.

Kvart över sju gick jag hemifrån i ett Stockholm som nästan ljusnat. Varje morgon när jag kommer till Skeppsbron och ser ut över vattnet och över till Djurgården, så är det samma härliga känsla. I morse planerade jag vad jag skulle säga till personalen- eftersom vi skulle ha en personaldag om hur vi ska genomföra målen från verksamhetsplanen för 2009. Hur ska vi lyckas de med de högt ställda mål vi har! Jag var först på jobbet- det är skönt ibland och hann trycka ut värdegrunden, målen och vår krisplan. Stina- kommunikations och pr-kvinna kom med en krönika om ungdomsvåld i tidningen City och jag mejlade till krönikören om vad vi på Mentor tänker om att samhället rustat ner så mycket för ungdomar de senaste åren. Och att vi vet att de behöver vuxna att prata med och att våra föräldrakurser blir fullsatta på en gång -föräldrar behöver stöd och de behöver prata med varandra.När ska vi inse allvaret-åter ett ungdomsmord har begåtts!
Det blev en bra personaldag, medarbetarna, från Göteborg och Skåne var också med och vi pratade om årshjulet och om att fokusera på målen.Stämningen var positiv och lugn.
Dagen slutade med att Stephanie från Skåne läste vad en ungdom skrivit till sin mentor Henrik. Han skrev att det var meningen att han skulle träffa Henrik och att ingen utanför familjen hade brytt sig så mycket om honom. Det var rörande och jag såg att både Glenn från Göteborg och jag fick lov att torka tårarna. Man verkar bli mer lättrörd med åren.
Efter personaldagen skyndade jag mig till Rektorsakademiens nätverksträff i Globen- den handlade om Digital kompetens. Bäst var Åsa Sundelin när hon berättade om sitt projekt med att undervisa elever som inte går i skolan och hon visade en film som en av hennes elever gjort.Helt klart en begåvad tjej som inte varit i skolan sen åk 5. Hur tar vi hand om våra unga?Många rektorer var där- det är bra. Skolan är viktig.
En innehållsrik och bra dag.

Frukostmingel för mentorer

I går hade vi frukost på mentor för mentorer och blivande intresserade mentorer. Vi hade uppmanat till att ta med en manlig kompis ( vi behöver fler män) Camilla och Sören berättade om hur det vara att vara mentor åt en ungdom. Sören berättade att han och hans mentorkille fiskade ihop eller att de egentligen mest åkte mellan olika sjöar för att hans mentorkille trodde att det skulle vara bättre någon annanstans.De hann prata mycket mellan sjörna i bilen och Sören lyssnade mest. Underbart var att höra både Sören och Camilla berättade om hur deras " ungdomar" pratade och pratade och att de ville träffas. Jag blir glad djupt i själen när jag träffar sådana människor!

Samtal hjälper

Bris-(Barnens rätt i samhället) släppte sin rapport förra fredagen. Den visar att många unga vill ha en vuxen att prata med och att de saknar det idag. Tänk vad många vuxna som skulle behöva en ung människa att prata med för att få inblick i hur det är att vara ung idag. Och vuxna har mycket att ge i form av perspektiv och livserfarenhet. Det behövs positiva motbilder som handlar om att det är kul att vara vuxen, vi är många som tycker det är kul att jobba, gillar våra medmänniskor omkring oss och som har intressen att ägna oss åt. Om vi tänker efter så minns vi viktiga personer för oss när vi var unga som kanske knuffade oss i rätt riktning.Vi behövs alla! På Mentor kan vi samman föra ungdomar som vill ha en vuxen att prata med och vuxna som tycker att de har något att ge.